Ann-Marie Körling - det viktiga mötet med eleven

Ann-Marie är en stor inspiratör, författare och lärarutbildare. Hon var på Fågel och lärde oss mer om LUS (Läsutvecklingsschema) nån gång tidigt 2000-tal om jag minns rätt.
Hon kommer att försöka inspirera till nya steg i lärandet genom att förmedla kraftfulla exempel hon själv tagit intryck av.


Så vad säger hon egentligen på SETT2014?

Läraren sätter ribban och sänder signaler till eleverna genom sitt beteende och sin fokus.
Tänker vi efter en dag - vad har vi nu lärt oss? Eller tänker vi - vad hann vi inte med? Gäller att ha rätt fokus här och att vi använder språket på rätt sätt. Lyssna på elevernas idéer och egna ord när de visar vad de lärt sig. Lyssna på elevens berättelse. Möt dem där de är. Visa respekt mot varje elev och att de kan. De behöver prata om sitt lärande. Om de sitter i klassrummet och säger när du ska inleda en lektion "åh så trååååkigt!", så kan det vara följande saker läraren behöver ta hänsyn till (varför säger de att det är tråkigt?):

Johans kommentar

Ann-Maries huvudbudskap verkar vara:

MÖTET MED ELEVEN. Att visa respekt för elevernas lärande, lyssna på dem på riktigt och försöka ha med dem i processen och låta deras nivå och behov få utforma undervisningen. Inkludera elevernas tankar och feed-back som de ger läraren genom sina uttryck (om man vågar lyssna in det de säger).

Ja det var nog det hon ville säga.

Och det är väl en rimlig tanke att vi ska följa detta budskap. Frågan är hur flexibla vi är. Vill vi hålla oss till vår planering trots att elever inte förstår eller att de inte är med på tåget? Stannar vi verkligen upp och lyssnar efter vad problemet är, och om jag egentligen behöver redigera eller stöpa om det jag undervisar en aning. Vågar vi använda eleverna i denna process? Förmodligen kan de ge oss värdefull info till oss här, OM vi är beredda att släppa lite på taget och lyssna. Sen förändra.

Johan